Bildkanalen.se

Jag har precis återvänt från en liten resa till Västerbotten och fick med mig några bilder hem. Tyvärr var det ganska molnigt och mulet största delen av tiden men det fanns få tillfällen då solen tittade fram och man kunde se en skymt av blå himmel.

Då det inte är många soltimmar vid denna tiden på året blev det mindre bilder än vad jag önskade, jag hade inte heller plats för ett stativ i packningen så nattfoto var uteslutet. Det var mycket snö och kallt, jag var ute i -25°C och blåst för att fota. Ögonen frös ihop när man gick i motvind, samt frost och is i skägget blev en del av vardagen.

Ett tag var jag lite orolig för kameran i kylan, jag trodde att batterierna skulle ge upp ganska snabbt men höll förvånande länge. Trots vädret höll all utrustning och jag blev nöjd, dock blev det lite kameravård när man kom in i värmen igen.

Fotot är taget en dag då jag trodde vädret skulle gå min väg – klart och fint. Men så här såg det ut under några minuter innan det blev tunga tjocka grå moln över hela himmeln. (Om ni tittar på första bilden där jag så fint poserar skymtar ni samma motiv som i bilden här ovan, dock i sämre förhållanden) Man skulle kunna tro att solen som befinner sig några grader över horisonten är på väg upp, så är inte fallet då den är på sin högsta punkt och är på väg att gå ner igen.

Några dagar senare ville solen lysa igenom lite mer, vid lunch började himmeln spricka upp och solen lyste varmt över skog och berg. Här gällde det att vara snabb att få på sig kläderna och ta sig ut för att fota, 2 timmar senare var det mörkt och att ta sig till bra positioner i 75 cm snö tar sin tid. Man märkte direkt att ljuset ändrades, tidigare hade jag inte kunnat fota under ISO 400 nu fick man bättre och snabbare slutartider och det blev lättare att jobba. Trots att man tycker det är ljust och fint en mulen dag blir man lurad av snön och slutartiderna blir längre och längre. Dessutom måste man överexponera sin bild då kamerans ljusmätare också luras av snön.